Kära läsare,
Idag var jag med skolan och besökte en te-butik för att delta i en te-cermoni där vi fick prova olika sorters te. Butiken var jättefin, förutom te så fanns det vackra teserviser och tebord till salu. Jag blev faktisk lite sugen på att köpa ett riktigt tebord, men det vore både finansiellt ohållbart och otympligt att få med mig hem.
Träbrickorna är sk tebord, och de är där en traditionellt sett serverar och brygger te. De har upphöjda kanter och ett utlopp för vatten eftersom att det är mycket spill när en ska brygga te på traditionellt vis. Kopparna är små för att te ska drickas varmt och inte får kallna, så det bryggs inte mer än några koppar åt gången och sedan ska det drickas direkt för att smaka som bäst. Såklart används inte te-påsar utan det är lösvikt som gäller.
Först fick vi prova ett grönt te. Tebladen lades i den röda behållaren till vänster i bild, ca 8 g tror jag att det skulle vara. Sedan hålls 100-gradigt vatten på och det får dra i ca 10 sek innan det hälls över i glaskannan. Den första bryggningen är bara till för att diska och värma upp kopparna eftersom den inte blir god nog att dricka. Så det hälls lite te i varje kopp som sedan hälls ut direkt på bordet, alternativt över den trebenta lergrodan för att bringa tur och välgång. Andra koppen kan en dricka, och den som serverar börjar alltid servera från vänster första rundan, sedan går det på den som dricker upp snabbast. En "stats" grönt te räcker till mellan 6 och 8 bryggningar.
Nästa te vi fick prova var svart te, eller som det för förvirringens skull kallas i Kina: rött te. Det bryggs i den höga glasbehållaren mitt på bordet, eftersom det inte får dra mer än någon sekund. Så fort det varma vattnet (nu ska det vara 80 grader) hällts i ska tebladen tas ut, annart blir téet för beskt och bittert.
Te här är verkligen en helt annan sak än lipton-påsarna jag dricker hemma. Grönt te är liksom hela löv som är ihoprullade och torkade, så när en håller vatten på dem så vecklar de ut sig igen, vilket jag tycker är såväl vackert som ett kvitto på att det inte är något kemiskt hopkok utan verkligen riktigt te. Kommer behöva köpa med mig massor innan jag åker hem, eftersom te gjort tepåsar från och med nu inte kommer kunna drickas av mig längre. Ursäkta att jag låter som en tesnobb, men på riktigt, det har sina förklaringar.
Nästa tesort vi provade var Pu'er te, som finns i två varianter, fermenterat och halv-fermenterat. Eftersom det fementeras håller det länge, det äldsta som fanns i butiken var från 1980-talet, så det finns alltså årgångar för te, precis som för vin. Pu'er te säljs och förvaras i sådana runda kakor som ni ser ovan. Namnet kommer från platsen där téet odlas och tillverkas, Pu'er te är egentilgen inte en egen tekategori på samma sätt som grönt eller rött te, utan tillhör det som i Kina kallas för svart te (men som alltså inte är det vi i väst kallar svart te). Det bryggs, vad jag förstod, ungefär på samma sätt som grönt te.
Pu'er te är sammanpressat till en kaka, vilket gör att det krävs en sk tekniv för att skära av en lagom stor bit att brygga te på. Ett bra te av denna sort kan klara upp till 30 bryggningar, medan ett med mindre bra kvalité kanske bara klarar 10.
Jag har svårt att säga vilket te jag gillade bäst, de var ju alla så olika. Te är verkligen en hel vetenskap, det finns så många olika sorter och olika bryggningssätt. Dessutom varierar smaken på téet beroende på var det odlats, om det är vår- eller höstskörd samt vilken årgång det är ifrån. Så om en hittar en bra sort är det inte säkert att den är lika bra ett år senare.
Kommentera