Kära läsare,
Få inte panik nu, men jag var med om mitt livs första översvämning igår. Det hela började i lördags kväll, vi var ute på en takbar och firade av en vän som åkte tillbaka till England idag. Det började regna, och först var det lite kul att dansa i regnet, och se hur bergen lystes upp vid varje blixt. Sedan började det regna in. Jag, Neil och Alfie bestämde oss för att ta oss tillbaka och gick ut på gatan i hällregnet (som nu har pågått i kanske tre timmar) och letar upp en tuctuc-taxi som tar oss tillbaka till våra respektive byggnader. Regnet öser ner och klänningen jag hade på mig då är fortfarande inte helt torr.
Nästa morgon vaknar jag tidigt för att vara söndag, halv 8, och ser hur Lucy tittar ut genom fönstret. Jag klättrar ner ur sängen för att se vad hon tittar på. Jag möts av denna bild:
Få inte panik nu, men jag var med om mitt livs första översvämning igår. Det hela började i lördags kväll, vi var ute på en takbar och firade av en vän som åkte tillbaka till England idag. Det började regna, och först var det lite kul att dansa i regnet, och se hur bergen lystes upp vid varje blixt. Sedan började det regna in. Jag, Neil och Alfie bestämde oss för att ta oss tillbaka och gick ut på gatan i hällregnet (som nu har pågått i kanske tre timmar) och letar upp en tuctuc-taxi som tar oss tillbaka till våra respektive byggnader. Regnet öser ner och klänningen jag hade på mig då är fortfarande inte helt torr.
Nästa morgon vaknar jag tidigt för att vara söndag, halv 8, och ser hur Lucy tittar ut genom fönstret. Jag klättrar ner ur sängen för att se vad hon tittar på. Jag möts av denna bild:
Det brukar vara gata där i vanliga fall, nu var det en flod. Vi båda suckar, ger upp på dagen och går och lägger oss igen, hoppas att det inte är på riktigt/försvinner snart. Vid 10 går jag ändå upp, dricker upp mitt vatten och tar med mig min ryggsäck med skolböcker. Min tanke var att det kanske bara var en gata som var översvämmad och att jag skulle kunna ta mig til skolan och plugga. Kommer ut genom dörren och inser att jag hade fel. Det gäller nästan hela stan. Jag får ganska direkt syn på Chenlu som hängt på Tiffanys Hostel i två timmar och oroat sig. Vi har ju varken el, rinnande vatten, wifi eller telenät, så det går inte att kontakta någon.
Som tur är är trotoarerna höga och i nivårer, så vi fick inte in något vatten i byggnaderna. Jag och Chenlu hittar Nick, som står i sin pyjamas och tittar på förödelsen. Han berättar att han och Alexis tagit sig hem ok kvällen innan. Många av våra vänner var utanför Yangshuo under helgen så den enda vi nu inte vet var hon är är Astrid. Eftersom det är morgon antar vi att hon är på sitt rum och sover. Jag och Chenlu går till våra resp rum och utrustar oss med diverser överlevnadsutrustning, ficklampor, medicin, vätskeersättning osv, och går sedan för att köpa vatten och annat att äta. När vi går märker vi att vissa gator inte är översvämmade, vilket får oss att lugna oss. Det kanske inte kommer vara så länge i alla fall. Vi tar oss tillbaka till Tiffanys där ägarna har sjösatt en uppblåsbar gummibåt och är i full färd med att paddla iväg till marknaden. Vi har fortfarande inte hört av Astrid. Alexis som bor i hennes byggnad dyker upp, vi ber honom släppa in oss så att vi kan gå upp och knacka på hennes dörr och se om hon är där. Hon hade nämligen klagat på att hon mådde dåligt/var sjuk dagen innan och var alltså inte med oss ut.
Utsikten från taket på Astrids byggnad (hon bor på översta våningen). Det som är omgärdat av ett staket är floden, vanligtvis är den ca två meter lägre ner än så.
Vi knackar på, inget svar. Knackar igen, ropar på engelska och kinesiska att hon ska öppna. Inget hörs, ingen rör sig. Hennes skor står utanför dörren, gympaskor, badtofflor, tygskor, men inga sandaler, Vi är båda säkra på att hon har ett par sandaler, som hon alltså har på sig nu, men var är hon? Vi börjar oror oss på riktigt nu. Kan hon ha gått till skolan? Nog för att det är knähögt vatten (på en fransyska på ca 1,80) men var skulle hon annars vara? Så Chenlu lastar över vår proviant till mig, greppar åt sig en vandringspinne i form av ett trasigt parasol och börjar vandra mot Omeida.
När hon är halvvägs över hör jag och Alexis någon som ropar bakom oss, det är Astrid! Vi ropar tillbaka Chenlu och kramar om henne. Tack och lov att hon var okej! Hon berättar att hon fått hjälp av några kinesiska vänner att ta sig till sjukhuset under lördagen, och eftersom det regnade så mycket sov hon över hos dem. Men nu är hon tillbaka. Vi sitter ett tag på Tiffanys, de flestas största oro just nu är att det inte finns något sätt att kontakta våra familjer och säga att vi mår bra. Vi vet ju inte riktigt omfattningen av översvämmingen än, kommer den att vara på nyheterna? Astrids telefon får tillbaka telenät och 4G av och till, så jag lyckas slänga iväg ett meddelande hem. Jag och Chenlu stoppar också i Astrid såväl mat och vatten som resorb och värktabletter eftersom hon verkligen inte mår bra.
Efter ett tag dyker Neil upp. Tokig som han är har han promenerat/vadat till West Street och tillbaka. Tydligen var det värre där, och både Lifloden och Yulongfloden är översvämmade. Vi beställer lite mat och skickar sedan tillbaka Astrid till hennes rum för att vila, Chenlu går också till sitt. Jag, Neil och Alexis går till mitt rum och spelar kort i brist på annat att göra. Lucy är också med ett tag. Sedan, vid fyra tiden, går vi alla till vårt och tar en tupplur. Jag vaknar vid halv 6, och vet att vi bestämde att vi skulle träffas kl 6 vid Tiffanys och fixa middag. När jag tittar ut ser jag att vattnet börjar sjunka undan, men det finns fortfarande varken vatten, el eller wifi.
Vi sitter alla på Tiffanys och äter middag i skenet av levande ljus när strömmen kommer tillbaka och spontana applåder utbryter, Nu kan de starta fler pumpar och dräneringen går snabbare.Tillbaka på rummet igen har vi vatten, även om jag nog lär hålla mig til flaskvatten några dagar, även om det kokas. Wifit är tillbaka och jag kan kontakta familjen, gratta mamma på födelsedagen. Allt är lugnt nu.
När jag går och lägger mig vid 11-tiden är allt vatten borta från gatorna närmast min byggnad. Jag har också lärt mig det kinesiska ordet för översvämning, 洪水, hóngshuǐ.
Idag var det lite barskrapat i affärerna, men annars ingen fara på taket. Inga rapporterade dödsoffer från min provis (Guangxi), men i kringliggande provinser, speciellt öster ut tror jag 4 personer har avlidit. Det är som ett band över södra Kina som översvämmades igår.
1 kommentarer
Mamma
09 May 2016 16:18
Skönt att allt gått bra och att du kan se på det hela som en märklig upplevelse. Nu har du både upplevt det kallaste på många år och översvämning, hoppas det inte blir något mer oväder!
Kommentera