mittmittensrike.blogg.se

Kära läsare,

 

Kinesiska är ett tonspråk, vilket betyder att små uttalsskillnader kan göra stor skillnad i betydelse. Det finns fyra toner:

1:a är en ljus plan ton, ex: shī (湿) som betyder "blöt"

2:a är en stigande ton, som alltså börjar mörkt och blir ljus, ex, shí (十) som betyder "tio"

3:e tonen stiger faller först för att sedan stiga, alltså ljus-mörk-ljus, ex shǐ (史) som betyder "historia"

4:e tonen är en fallande ton, alltså från ljus till mörk, ex shì (是) som betyder "att vara"

Sedan finns det också en tonlös "ton".

Som ni kan se är uttalet snarlikt, men teknena och betydelsen helt olik. Så ofta under lektionerna när en är nästan säker på hur något ska sägas men läraren inte förstår så får en gå igenom alla tonerna tills det blir rätt. Många gånger utropas det "Ah! Du menar så!"

 

Det finns en känd ramsa här som skrivs 妈妈骂马吗 (uttal: Māma mà mǎ ma) och det betyder "Skäller mamma på hästen?". Nu ser ni att tecknen liknar varandra lite, men orden betyder ändå helt olika saker, och kan bilda en hel mening. Ibland kan det bli riktigt skojigt när vi utlänningar ska försöka få rätt ton på rätt plats när vi pratar. Astrid brukar berätta en historia om när hon hade på sig en tröja med en panda på och en elev ville säga att han gillade hennes panda, men råkade säga att han gillade henns brösthår. Panda uttalas nämligen xióngmāo (熊猫) och brösthår sägs xiōngmáo (胸毛). Som upplagt för förvirring alltså. Hon var lite konfunderad innan hon förstod att det var pandan som fångat hans uppmärksamhet, och inte hennes brösthår.