Kära läsare,
Nu ska jag berätta om hur en vanlig dag i mitt liv ser ut. Det var tänkt att detta inlägg skulle publicerats igår, men pga lite internetproblem kommer det upp idag istället. Så det här är alltså en beskrivning av min måndag. Den börjar med att jag vaknar kl 8 av mitt alarm (oftast vaknar jag till lite tidigare av att Lucy är uppe och gör sig i ordning eller att hennes alarm ringer. Hon börjar nämligen sin första lektion vid 8) och sedan ligger och drar mig kanske 10 minuter. Sen gör jag mig i ordning för dagen, klär på mig, packar ner skolböcker i ryggan osv.
Här ser ni, förutom min superfina panda-tröja, också hur lågt spegeln i mitt rum sitter. Den är inte anpassad för personer över 1,65 m. När allt är nerpackats går jag ut för att köpa frukost. Jag går ett kvarter åt fel håll (alltså bort från skolan), för där finns bra ställen att köpa frukost to-go på.
Kl 12:00 är det lunch. Neil brukar dyka upp då (han undervisar ju på engelskaskolan) och så går vi ett gäng till någon restaurant i närheten. Vi har några favoriter, en av dem heter Malatan och är en restaurant där en äter nudelsoppa. Det finns liksom en kyl med grönsaker, rotfrukter, kött osv i, sedan plockar en det en vill ha och lägger i en stor skål. Allt lämnas sedan över till kocken, en väljer vilken typ av nudlar en vill ha och sedan betalar en. Priset beror på hur många och vilka saker en plockat från kylen.
En liten stund senare får en sin nudelsoppa. Jag brukar ha majs, lotusrot, potatis, tudou och tofu i min soppa.
Vid halv 5 slutar lektionen och det är dags för volontärarbetet. På måndagar arbetar jag två timmar eftersom jag tar en vecka ledigt när min pojkvän kommer hit (Nästa torsdag!!!). Den första timmen är sk Conversation Class, då vi sitter ute och pratar engelska med två elever, 30 min/elev. Vi får prata om vad vi vill, men skolan brukar ändå ge oss olika ämnen att hålla oss till. De brukar dock vara ganska dåliga så de flesta struntar i att följa dem.
Jag har ännu inte fått mitt namn rättstavat någonstans. Men, men, så är det. Igår pratade vi mycket om TV-serier. Nivån på engelska varierar mycket från elev till elev. Ibland kan de prata nästan obehindrat, och ibland förstår de inte frågan "What did you do this weekend?". Så en får anpassa sig efter elevens nivå. När konversationen är slut ska vi volontärer fylla i ett papper där vi ger respons och sätter betyg på eleven vi pratat med. Det är jättesvårt! Jag brukar generellt sett ge höga betyg om jag märker att de försöker och vill prata samt att de kan svara på frågorna som jag ställer, och inte bara på frågorna de tror jag ställer.
Sedan är det en timmes paus, då jag brukar passa på att plugga, chilla i Student Lounge eller äta middag i närheten. Igår chillade jag bara. Sedan var det dags för English Corner, vilket är den andra volontärtimmen. Nu är vi två volontärer i ett klassrum med ca 5-7 elever. Tanken är att vi ska ha gruppdiskussioner, vilket vi har ibland, men ibland gör vi annat också, leker lekar eller lär ut sånger. Igår höll jag en improviserad föreläsning om påsken, eftersom det är en högtid som inte firas i Kina och därför är spännande för dem att lära sig om.
Efter English Corner var det dags för middag. Jag, Astrid, Chenlu, Katie och Neil gick till West Street för att äta kryddstarkt mat på ett ställe som Astrid gillar. På många restauranter får en sina bestick/porslin utställt på bordet inpackat i plast.
Sedan får en in en kanna hett vatten eller te samt en skål att slänga skräp/diskvatten i. Ja, en diskar/sköljer av sina egna ätpinnar, skålar och koppar med téet/det heta vattnet. Jag tyckte det var lite märkligt i början, men nu har jag vant mig vid att diska mina grejer. Är det kvar någonting av téet sedan så dricks det. Det som vi diskar i hälls ut i skålen. Nedan ser ni Astrid som diskar sina grejer.
Sen kommer maten! Aubergine var något som jag hade lite svårt för i Sverige, men här är den så god! Äter det var och varannan dag. Förhoppningsvis kan jag laga den lika god sen när jag kommer hem. När vi är med Astrid pratar vi en blandning av engelska och kinesiska, så får vi alla öva och kan uttrycka det vi vill säga. Hon skrattar lika mycket åt oss som vi åt henne när något uttalas fel och får en helt annan betydelse.
Sen rullade vi tillbaka till våra rum. Jag skajpade med min pojkvän (världens bästa. Nämnde jag att han kommer hit nästa vecka?), pluggade lite och pratade med Lucy. Hon vill prata mer och mer nu eftersom att hon just flyttats upp en nivå och inte vill hamna efter.
Så, det är en vanlig dag i mitt liv. Rätt så skoj om jag får säga det själv :)
