Kära läsae,
I helgen var vi på skolresa till Longji, som är en plats där det finns kända och vackra risterasser. En 4,5 timmars resa i minibuss på kinesiska vägar skulle ta oss dit, och gissa vem som vaknar lördag morgon med matförgiftning från fredagens middag? Jo, undertecknad såklart. Jag tror att min mage officiellt är klar med Kina och vill hem. Jag funderade länge och väl på om jag skulle följa med eller inte och kom fram till att jag skulle ångra mig för mycket om jag inte följde med nu när jag fått möjlighet att åka. Det var inte en trevlig bussresa för min del, men jag lyckades i alla fall somna. Väl framme skulle vi ut på vandring från staden (byn) till terasserna. Staden ligger liksom på bergsidan och består mest av en massa klassiska trähus. Det finns inget där jag skulle referera till som en "väg", bara stenbelagda gränder och trappor upp och ner. Väldigt häftigt att se. Dock tog jag mig inte så långt innan jag kände att jag inte hade styrka nog att fortsätta utan tog mig istället tillbaka till hotellet med hjälp av två kinesiska vänner, som instruerade mig i att jag nog behövde dricka mer hett vatten. Jag dök iaf i säng i det rummet som jag och Astrid delade med varandra och sov i 2-3 timmar, tills de andra var tillbaka.
Morgonen efter mådde jag bättre, fick i mig frukost och sen var det dags för dagens vandring. Det var bara ett problem- det regnade och var väldigt dimmigt, så vi kanske inte skulle kunna se så mycket. Näja, jag var ju tvungen att försöka, annars hade det inte varit någon poäng med att åka på resan. Jag lovar det var värt det. Vi började med att vandra ut ur staden och upp för en hel massa trappsteg. På grund av regnet är vattnet i terasserna inte så klart som det brukar vara, men detta var det jag såg när jag kommit upp på första kullen.
Även om dimman gjorde sikten lite dålig tycker jag att den gör landskapet vackrare. Det känns verkligen som att en är i en gammal kinesisk saga, det är nästan så att jag inte skulle blivit förvånad om jag sett en draksvans försvinna in i diset.
Landskapet var verkligen häftigt. Vi gick på stigar mitt på terasserna så vi var omringade av denna skönhet! Ibland är världen vackrare än vanligt,
Vi kom upp till en utkiksplats, vilket betyde fler folk och inte lika lugn miljö. Men en kan ju inte få allt. Utsikten var i alla fall inget som gick av för hackor. När vi kom upp var dimman så tät att vi inte kunde se någonting nedanför oss, men den lättade när vi stod och tittade och det var nästan magiskt.
Sötaste Astrid mitt emellan dimma och klar luft. När vi just skulle röra oss tillbaka började en av de kiniskiska eleverna som var med att spela Eminem-låtar på hög volym på sin bäbara högtalare. Snacka om att förstöra stämningen...
Stigen tillbaka gick i kanten på en skog på berget, och det började regnar när vi gick, så det var viktigt att hålla tungan rätt i mun och inte halka. Då och då kunde vi få oss en glimt av utsikten, när träden inte stod så tätt.
När vi kom tillbaka var det dags för lunch innan vi alla packades in i minibussen för återresa till Yangshuo. Jag känner att jag nog vill åka tillbaka till Longji någongång, må bättre och göra längre vandringar. Men det är ett projekt för framtiden. Jag börjar verkligen känna att även om jag snart är klar med Kina för den här gången kommer jag nog alltid att vilja åka tillbaka. Det finns ju så mycket att se i det här landet!
Kommentera