Kära läsare,
Jag har tänkt skriva om detta ämne ända sedan min första vecka i Yangshuo. Mest för att feminism är någonting som jag tycker är viktigt, och för att Kina har gett mig nya perspektiv och otaliga tillfällen att sk "Check my privilege". Så, här kommer nu ett baota-inlägg om allt från mensmyter till äktenskap och skönhetsideal. Allt är mina egna observationer, baserat på de jag har träffat här under min studietid, lärare, elever, vänner.
Det första en behöver veta är att Kina idag är över lag dominerat av män, inte bara för att män besitter de högsta posterna i regering/företag, är familjeöverhuvud osv; det finns också fler män än kvinnor i Kina. Fram tills för ung ett halvår sedan (om jag minns rätt) fick varje kinesisk familj bara ha ett barn, nu får de ha två. Denna regel efterföljdes inte till 100% och det fanns en hel del undantag. Dock, eftersom män har högre status och förväntas kunna försörja familjen, var det många par som valde att avbryta graviditeter om de fick veta att de väntade en flicka (ursäkta binär syn på kön, men här i en kinesisk småstad/landsbygd är det den synen som gäller, tyvärr). Så på det sättet föddes det fler pojkar än flickor. Värt att nämn är också att jag trots ett-barns-policyn träffat många unga tjejer med småbröder, men ingen med en storebror. Märkligt kan tyckas, men många föräldrar är villiga att muta lokala regeringsämbetsmän/betala straffavgift för att få ha ett barn till om det första barnet var en flicka. Är det första barnet däremot en pojke finns det ingen anledning att skaffa ett barn till.
I unga år stöter en som tjej i Kina på en del problem. Mycket är tabu eller bara talas inte om, sex (påverkar i och för sig alla kön), mens, rätten till sina egna åsikter bland annat. Det som det talas massor om är däremot pojkvänner, äktenskap och skönhet. De flesta kinesiska ungdomar brukar vanligtvis inte få ha förhållanden för än de gått ut gymnasiet- de behöver ju fokusera på studierna. Så fort de börjar universitet däremot blir synen en helt annan "Varför har du inte pojkvän än?", "När tänker du gifta dig?" är saker som frågas jämt från diverse släktingar. Jag har en lärare vars mamma fixar blind-dates åt henne för att hon tycker att hennes dotter verkligen borde hitta någon snart, sagda dotter är 23 år gammal. Vad jag har förstått är detta beteende inte ovanligt. Något som blir vanligare och vanligare är däremot att kinesiska kvinnor gifter sig med män från andra länder än Kina (ofta Europa/Nord Amerika), självklart finns det alla sorters anledningar till detta. Till exempel har många västerländska män en mer liberal syn (i alla fall de som reser och hamnar i Kina) och är generellt sett inte emot att deras fru jobbar, reser osv. Denna form av "Utom-kinesiska" äktenskap accepteras dock inte av alla. Jag har träffat kvinnor med utländska makar/pojkvänner som har bra relationer till övrig familj, men jag har också träffat kvinnor vars föräldrar sagt "Tar du hem en utlänning kan du gå och inte komma tillbaka". En av mina vänner har bestämt sig (efter en del grälande) att inte tala med sina föräldrar på en månad eftersom de inte vill acceptera hennes tyska pojkvän. En av Kinas stora tidningar, China Daily publicerade nyligen (kanske två månader sedan) en reklamannons/seriestripp som varnade kinesiska kvinnor från att dejta utländska män eftersom de kunde vara spioner (!?). Jag har för mig att detta var på tidningens omslag.
När (om) en kinesisk tjej gifter sig är det kutym att mannens familj ger kvinnans familj sk Hongbaos (röda kuvert) med pengar i. Det kan vara allt från en mindre men symbolisk summa bara av traditionsskäl, till 100-tusentals kronor. Om en familj inte gillar dotterns val av partner kan de kräva ett Hongbao på mer än de vet att han har råd att betala och på så sätt (i vissa fall) avstyra äktenskapet. Förr i tiden flyttade den nygifta kvinnan in i mannens familjs hus efter bröllopet, kanske såg hon inte sin familj igen på flera år. Nu är det mer liberalt, och många vill ha sina egna hus och inte bo med föräldrar. Om en är traditionell (till exempel min rumskompis) anser en dock fortfarande att det är en hustrus plikt att ta hand om mannens åldrande föräldrar. Detta är också en av anledningarna till att pojkbarn är att föredra, de tar hem en fru när de gifter sig, i motsats till att lämna sina föräldrar ensamma.
Skönhet är också väldigt viktigt. Att som kvinna anses vacker innebär att en är blek, smal, har stora ögon och hög näsa. Det brukar skämtas om att för att uppfylla dessa krav använder sydkoreanskor plastikkirurgi, japanskor smink och kinesiskor photoshop. Så sent som i fredags sa två av mina lärare att de inte visste om hon skulle följa med på skolans cykelutflykt som skulle vara på lördagen, med anledning av att vi skulle tillbringa flera timmar ute i solen, och de kunde ju bli solbrända och brunare! Ve och fasa! Nu blev cykelturen inställd på grund av regn, så jag kommer aldrig få veta om det skulle gått eller inte. Men så ser det i alla fall ut här. Aldrig har jag fått som många komplimanger för min bleka hud som här. I Sverige får jag ibland höra att jag ser trött/sjuk ut, men här ses det som positivt- viket gör mig obekväm. Jag vet liksom inte vad jag ska svara. Att bara tacka känns ju inte rätt, eftersom vithets-hetsen ju grundar sig i kolonialism och rasism från just vita européer som satt sig över Asien- vars invånare upprättade skönhetsideal som i mångt och mycket är baserat på "traditionellt" utseende hos kolonialmakternas kvinnor. Får än en gång tillägga ett, tyvärr. Majoriteten av lärarna på skolan försöker alla gå ner i vikt, trots att de alla verkligen är små och nätta. En utmaning som cirkulerat på sociala media går ut på att en ska hålla ett A4-papper framför kroppen och få plats med midjan bakom. Detta har även delats av många kinesiska kändiskvinnor som velat visa hur smala de är. Det är verkligen hemskt att se hur det görs utan tankar på vilken bild det förmedlar till framför allt unga tjejer.
Mensmyter finns det också gott om. Min lärare (alltså en kvinna med universitetsexamen) trodde till exempel att om en äter glass när en har mens kan det påverka fertiliteten negativt. Om min rumskompis ser mig dricka kallt vatten när jag har mens nästan sliter hon det ur händerna på mig, för det kan ju vara farligt/är ohälsosamt. Samma lärare trodde även att magsäcken sitter under livmodern. Så sexualkunskap och biologiundervisningen här borde verkligen förbättras. Jag har också pratat med en annan lärare om dejtande och pojkvänner. Hon hade blivit uppvaktad av en elev som gett henne presenter och bjudit ut henne på middag flera gånger. Hon ville inte gå på dejt med honom och hittade på diverse ursäkter för att slippa (jag behöver jobba, jag ska hälsa på mina föräldrar osv). Han fortsatte att fråga henne, kanske fattade han inte en hint och trodde att hon bara inte kunde men gärna ville gå på dejt. Jag föreslog att hon skulle säga som det var "Tack för erbjudandet, men jag vill inte". Jag kommer aldrig glömma hur hon tittade på mig med stora ögon och sa "Du menar att jag kan säga så?". Som att det var den första gången hon hörde någon säga att det är okej att inte göra något bara på grund av att en inte vill. Precis som det är okej att låta andra veta att just det är anledningen.
Sverige har fortfarande mycket att jobba på, men ligger ändå i framkant jämfört med Kina. Jag har verkligen på nära håll fått se hur många fler möjligheter och rättigheter jag har jämfört med de flesta kvinnor i Kina. Men, utvecklingen är positiv även här. Fler och fler kvinnor utbildar sig över gymnasienivå och fler och fler engagerar sig feministiskt. Jag hade en jätteintressant diskussion med en elev på Omeidas engelska-skola om sexism på arbetsplatsen och vilka svårigheter som det finns för en kvinna som vill göra karriär. Mycket likt de problem som vi har även i Sverige.
