mittmittensrike.blogg.se

Kära läsare,

 

Idag hade vi en kulturlektion igen. Denna gång handlade det om sk bläckblåsning, eller så tror jag i alla fall att det heter på svenska. Det går i alla fall ut på att en häller flytande bläck på ett papper/en målarduk och sedan blåser på det i olika riktningar för att skapa motiv. De vanligaste motiven är blommor, eller grenar med blommor på, eftersom bläcket ofta rinner ut i kvistformade linjer. Det finns fyra olika blommor/träd som är de vanligaste motiven, inte bara vid bläckblåsning utan vid alla typer av måleri och konst.

 

Den första blomman är plommonblomma (梅花 méihuā) som här i Kina blommar på vintern. Därför symboliserar den arrogans, eller en vilja att visa sig bättre än andra. Att använda tecknet 梅 i flicknamn är inte heller ovanligt eftersom blomman är väldigt vacker och ofta har en stark rosa färg.

 

Den andra blomman är orkidée (兰花 lánhuā) som symboliserar lugn och harmoni. Kvinnor liknas ofta vid olika blommor i Kina, så lugna och graciösa kvinnor brukar beskrivas som orkidéer.

 

Den tredje är inte en blomma, utan ett träd: bambu (竹子 zhúzi). Idag symboliserar bambu någon som har en stark vilja eller integritet, den kan även betyda att någon är säker på sin sak. Den andra meningen kommer från en kort historia som jag fick höra idag. En målare ville måla av bambu, så han spenderade varje dag i ett helt år med att titta på bambu, studera den, beundra den. När det sedan blev dags att måla behövde han inte titta på bambun, för han visste hur den såg ut och hur den betedde sig. Allt fanns i hjärtat (minnet). Av den anledningen betyder bambu att någon är säker på något eller kan något väldigt bra, så bra att det känns i hjärtat.

 

Den fjärde blomman är Krysantemum (菊花 júhuā) som växer i dalar och inte gör så mycket väsen av sig, men ändå är väldigt vacker. Tydligen finns det fler än 2000 arter. Den symboliserar hälsa och tur. 

 

Vi fick prova på att "måla" plommonblommor. Nedan ser ni läraren Zhuge i full färd med att demonstrera hur det ska gå till.

 

Jag var rätt nervös när jag hällde upp bläcket på pappret, det går ju liksom inte att sudda. Allt det svarta är blåst bläck, och det rosa är färg som jag duttat dit med fingertopparna. Jag är ändå rätt nöjd med mitt alster:

 

Sen kan jag ju också visa upp ett exempel på att vissa människors fantasi sträcker sig lite längre än andras (Chenlu)